Min grundinställning är att inte laga annan mat till barnen, men när de sen föddes och växte, så insåg jag att det inte var så lätt att leva upp till det där.
Först lät vi barnen äta det vi äter, vilket för det mesta slutade med att de inte åt, med följden att det satte sig på deras humör. Så vi gav upp, vi började anpassa oss efter dem, hellre laga lite anpassade maträtter, än att ha barn med humörsvängningar! Vi körde ”samma tema”-tänket, dvs åt vi fiskgratäng så fick de fiskpinnar, åt vi kött så fick de korv.
Nu när de är äldre har vi olika metoder för att få dem att testa, men vi har alltid, alltid haft ”smaka gärna, och tycker du inte om det – spotta ut det i soporna”. Tack vare den möjligheten vågade och vågar framför allt dottern testa allt som kommer i hennes väg! Ja, det kan låta både äckligt och lite väl förlåtande, men tänk dig själv, du smakar nåt som du verkligen, verkligen inte gillar - och du måste svälja det? Skulle du säga ja nästa gång du blir erbjuden något nytt?
Välj dina strider. Har du tid, ork och energi att kämpa med maten, så gör det. Jag hade och har det inte. Tycker barnen om fem maträtter, så låt dem äta det. Ge dem samma mat dag ut och dag in, stressa inte över det, matintresset kommer (förhoppningsvis). Vad är viktigast - ATT de äter, eller VAD de äter?
Dottern matvägrade när hon var liten, åt i princip inget - hon är den som smakar allt och äter det mesta idag. Sonen åt allt med god aptit när han var mindre - han är den som nu vägrar prova något nytt. Så när någon säger till dig ”ge dem allt så äter de allt”, tänk på att det gäller inte alla barn. Det gällde inte mina barn, och kanske inte dina heller?
//Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar