Stanna upp

Tid. Att hinna med. Varje dag. Varje stund. En omöjlighet ibland, känns det som. Med barn, jobb, hus, liv, vardag, träning, vänner, egentid (fast vad är det, egentligen?) är det så lätt att hamna i "ta-sig-igenom-veckan-för-att-nå-helgen"-karusellen. Det gjorde jag. På söndagkväll planerade jag veckan, sen tog jag mig igenom veckan, för att utnyttja helgen att ta vara på min familj, för att sedan börja om. Så där höll jag på.

Tills jag stannade upp och tänkte till. Jag gillar att räkna på och jämföra saker för att få ett perspektiv. Min tid med mina barn är ca 50 timmar per vecka. Om jag lever efter "ta-mig-igenom-veckan-för-att-nå-helgen" så innebär det att jag har 24 timmar (lördag-söndag, 12 timmar/dag) med mina barn där jag är närvarande. 24 timmar! Skrämmande tanke. Jag överlevde 50 % av tiden med mina barn, och levde bara 50 %. Jag missade hälften av deras vakna tid. Så vill jag verkligen inte ha det!

Om barnen har t ex idrott nästa dag, så packar vi deras saker tillsammans kvällen innan, de väljer morgondagens kläder och när de somnat förbereder jag morgondagens frukost. Vi startar varje dag med så goda förutsättningar som det går, vi har fått bort de värsta stress- och stökmomenten.

När jag hämtar dem på fritids så försöker jag att inte stressa. Jag ser hämtningen som en del av tiden med mina barn, inte som ett måste för att komma hem och umgås. Det tar några minuter extra, men jag hinner ta del av vad de gjort under dagen, de hinner visa sina teckningar, och vi åker hem relativt ostressade.

Vill de vara med och laga mat så får de vara det (fast de mest är i vägen). De får en grönsak att skära i, en bunke att diska, hjälpa till att duka. Vi äter middag tillsammans. De dukar av sina saker, vi vuxna tar resten. Sen dimper vi ner i soffan framför Bolibompa, de tittar på TV, vi dricker kaffe.

Sen tar vi tag i eventuell läxläsning. Den stunden är lugn, fokuserad och avstressad! Det är nu vi har chansen att lägga grunden för barnens framtida läxläsning, och deras inställning till den. Vi vill göra det tillfället till ett tillfälle där de får kvalitétstid med oss föräldrar. Det barn som inte har läxa umgås med den andra föräldern eller ser på TV/film/dator. Andra kvällar gör vi något mer aktivt än tittar på TV tillsamman. Går ut om vädret tillåter (skotta snö, leka,  klippa gräs, cykla, hoppa studsmatta, göra små renoveringagrejer), sticker iväg och springer (barnen cyklar), läser läxor, bygger lego.

Eventuella måsten försöker vi ta när vi lagt barnen. Dammsuga, plocka undan, tvätta, plocka ur diskmaskinen, betala räkningar, ringa samtal, blogga. Både jag och min man springer några gånger i veckan. Några kvällar i veckan sticker en av oss ut och springer en runda när den andra nattar. Ingen tid med barnen har gått förlorad, och inte heller tid med varandra.

Hur ser era vardagar ut: överlever ni - eller lever ni?

//Lotta